erika.k

Imorse, kl. 06.30, tittade jag ut genom köksfönstret och där, långt till vänster såg jag något jag inte sett på så länge. Jag såg månen. Jag såg månen på ett annat sätt än vad jag brukar. Jag fick flashbacks och färdades 10 år tillbaka i tiden. Till tiden som var då med en lurvig hund och en blå dörr. Hemma.
Månen imorse var samma måne som hjälpte mig ta mig upp för den ishala stallsbacken, det var den månen som höll mig sällskap när ingen annan gjorde det. Det var den månen som höll mig sällskap när jag inte ville att någon annan skulle göra det. Det var den månen som var där, varje morgon och varje kväll.
Efter att ha känt mig vilsen i många år
fick den här månen mig att känna mig som hemma.