erika.k

Nu har vi fått låna en dator plus bredband av min käre far och hans fruga, halleluja! Vet inte hur mycket vi kommer hinna sitta här eftersom min vardag nu består av att; amma, pumpa, byta blöjor, mata i sonden, bada, sprita allt vi använder och gosa en massa! Plus att jag ska hinna med att äta själv, sova och gå på toa.

Och, för alla er intresserade ska jag nu berätta vad som egentligen hände.
Det började på en lördag, den 6 juni, med att jag fick en stor blödning kl. 04.30. Och då satt jag på toa och undrade hur jag skulle göra nu, det forsade blod ur mig och om jag skulle resa mig upp skulle allt komma på golvet. Väntade ett tag i alla fall tills det hade slutat en aning, gick och ringde förlossningen och sedan Maria och frågade om hon kunde skjutsa in oss.
Kom dit och fick göra ultraljud och bli undersökt. Då hade jag också slutat blöda, skönt, tänkte jag och trodde vi skulle få åka hem igen. Men icke sa nicke, dom ville ha kvar mig för observation och tur var väl det för några timmar senare började jag blöda igen, lika mycket som förra gången. Då hade jag också fått åka från förlossningen till avd. 85. Och när jag började blöda kom det in en massa sköterskor och stack nålar i mig och skjutsade ner mig till förlossningen igen. Där fick jag ligga och bli undersökt plus att jag inte fick äta någonting så jag fick dropp. Rickard hade åkt hem också när jag låg på 85'an, eftersom vi trodde att jag skulle få ligga kvar där tills dagen efter, då jag skulle få åka hem.
Efter en order från en av sköterskorna ringde jag till Rickard och sa att han skulle komma tillbaka.
På kvällen och natten fick jag två till stora blödningar och då började dom på allvar prata om kejsarsnitt och att jag skulle förbereda mig på det. Men efter den sista blödningen var det lugnt.
På söndagen hände det ingenting, förutom att jag var helt trött och orkade nästan ingenting. Då trodde vi också att vi skulle få åka hem dagen efter.
På måndag-morgonen, vid ungefär halv 5, började jag få sammandragningar och det kan jag ju inte säga var skönt. Olika doktorer och sköterskor kom in och undersökte och diskuterade och dom började väl mer och mer säga till oss att det blir nog ett snitt, och vid halv 10 tiden kom det in en doktor som sa att jag skulle snittas, om en halvtimme. Dagen innan trodde vi att vi skulle få åka hem och nu satt man där och hade en halvtimme på sig.

Inne i operationssalen fick jag hjälp med att först komma upp på bordet för att jag inte kunde gå själv, jag var helt darrig i hela kroppen och benen ville inte riktigt hänga med.
Fick sitta där när dom gav mig ryggbedövning och shit, vad den tog snabbt! Rätt som det var kunde jag ju inte ens flytta på benen!
Operationen tog väl ungefär 40 minuter eller något sådant och dom hade problem med att få ut henne så dom bökade och stånkade och tryckte in armbågar i revbenen på mig och jag tänkte att det här var det värsta jag har gjort i hela mitt liv. Jag krampade och skakade i armarna hela tiden, fick ont i bröstet och det kändes som att jag inte kunde andas. Spydde som en räv gjorde jag också efteråt, men jag hade ingenting att spy upp eftersom jag inte ätit på 3 dagar.
Jag tror att jag tyckte det var så jobbigt för att jag var så oförberedd, jag hade ju knappt fått in i min hjärna att jag hade en bebis i magen!
Dom sprang ut med henne på en gång, men jag började grina när dom sa att det var en flicka.
Efter ett tag öppnades dörren och jag hörde Rickard grina "det är en flicka", då tjurade jag ju inte ännu mer :P

När dom var klara körde dom upp mig till uppvaket, jag spydde hela vägen dit. Där fick jag ligga ett bra tag, sen åkte jag ner till avd. 69 där vi ligger nu!


Skriver väl mer när jag kommit på att det är en massa jag har missat :P