erika.k

Tittade tillbaka i bloggen från när jag var gravid. Jag tittade tillbaka och mindes, det kändes som att det var en evighet sen jag var gravid, känns som att det var flera år sedan. Sen kom jag på att det var inte mer än för 4 månader sedan. Det känns helt overkligt, har jag haft den där magen? Det enda som står är att jag har jobbat, åkt till IKEA och kräkts. Hela tiden. Det stod också om hur lång tid det var kvar, 20 veckor, 14 veckor, 10 veckor. Skulle JAG klämma ut en unge om 10 veckor?! Hur skulle jag kunna göra det? Veckorna gick så fort och plötsligt var vi där. 8 veckor för tidigt med en liten, liten, liten flicka.

Det har gått 3 och en halv månad sedan hon föddes, vår Junie. Jag grinade när jag såg bilderna från sjukhuset, jag är så glad att hon lever. Jag är så glad att vi överlevde. Jag har redan glömt bort hur liten hon var, kommer knappt ihåg det när jag ser det på bilder. Jag ser i hennes ansikte att det är hon, men kroppen kommer jag inte ihåg, så liten och tanig. Jag har glömt det, men jag kommer aldrig någonsin glömma hur det kändes i hjärtat, när jag förstod att hon var min.
Hon är det bästa som har hänt mig.