erika.k

Nu är vi hemma, helt underbart! Är såååå trött så det blir nog en ganska tidig kväll. Känns ganska drygt att gå upp femtiotvå miljarder gånger för att sonda bara.....

Idag är det sista natten med övervaket. Skönt tycker jag, för hon sparkar bara av sig den där grejen hela tiden och man blir ju livrädd så fort det larmar, det låter aningens högt.

Nu tror jag i alla fall att hon börjar bli hungrigare, hon har ammat mellan 2 mål idag! Hoppas bara hon har gått upp i vikt imorgon också, för när hon ammar drar vi av 20 ml från sonden, så då får hon bara 35 ml...
 
Och gudars vad jag längtar hem nu, känns så värdelöst att sitta här när det är så fint väder.

Idag hade jag ett möte med doktorn här, vi ska ha övervaket kvar tills på fredag (då hon är 35 veckor) och sen på lördag får vi nog åka hem på permiss, om inget händer vill säga. Då får vi stanna hemma tills på måndag, åka tillbaka hit för att väga, om hon har gått upp i vikt som hon ska får vi åka hem igen, har hon det inte får vi stanna kvar tills det ser bra ut.

Så jag hoppas hoppas hoppas vi får åka hem och inte behöver övernatta något mer här!

Idag åkte jag och Maria till Hälla för att hämta min nya telefon, gå på IKEA, MAXI och HM. HM för att jag behövde lite nya klänningar och jag kom "hem" med 2 stycken, plus ett linne. MAXI för att handla lite mat+onödigt. IKEA för att Maria skulle köpa en hylla, jag köpte en grodsnuttefilt och ett påslakan+lakan till bebisen.

Nu är jag här igen, men vi är ensamma jag och Junie för Rickard åkte hem med Maria, han ska tvätta och lite sånt (det måste vi ju fixa själva nu när inte mammsen är här längre ;)) men han kommer tillbaka imorgon.

äntligen är vi fria från sladdar! Idag fick vi ta bort övervaket, syresättningen och puls-övervakningen alltså. Och inatt blir första natten hon får sova inne hos oss! fast övervaket ska vara med nattetid i alla fall. så nu måste jag gå upp var tredje timme varje natt också, jag har ju haft den lyxen att kunna sova om nätterna och låtit sköterskorna fixa, men nu blir det andra bullar!

plus att hon fyller 2 veckor idag, grattis till henne!

Idag är det ju som sagt midsommarafton och jag hoppas för er del att det blir fint väder. Vi kommer spendera dagen/kvällen här, på sjukan. Vi får i alla fall fira med lite jordgubbar och glass! Lyxigt.
Rickards mamma kom förbi och lämnade vår nya vagn idag också, tjoho! Så det får nog bli en midsommar-promenad runt gatan också.

Junie mår bra, hon växer och växer, nu är hon uppe i 2395 g, från att ha varit nere i nästan 2100, så det är bra! Snart uppe i födelsevikten. Idag har vi också provat ta bort värmemadrassen, skönt att ha en mindre sladd att hålla reda på.

Nu har vi fått låna en dator plus bredband av min käre far och hans fruga, halleluja! Vet inte hur mycket vi kommer hinna sitta här eftersom min vardag nu består av att; amma, pumpa, byta blöjor, mata i sonden, bada, sprita allt vi använder och gosa en massa! Plus att jag ska hinna med att äta själv, sova och gå på toa.

Och, för alla er intresserade ska jag nu berätta vad som egentligen hände.
Det började på en lördag, den 6 juni, med att jag fick en stor blödning kl. 04.30. Och då satt jag på toa och undrade hur jag skulle göra nu, det forsade blod ur mig och om jag skulle resa mig upp skulle allt komma på golvet. Väntade ett tag i alla fall tills det hade slutat en aning, gick och ringde förlossningen och sedan Maria och frågade om hon kunde skjutsa in oss.
Kom dit och fick göra ultraljud och bli undersökt. Då hade jag också slutat blöda, skönt, tänkte jag och trodde vi skulle få åka hem igen. Men icke sa nicke, dom ville ha kvar mig för observation och tur var väl det för några timmar senare började jag blöda igen, lika mycket som förra gången. Då hade jag också fått åka från förlossningen till avd. 85. Och när jag började blöda kom det in en massa sköterskor och stack nålar i mig och skjutsade ner mig till förlossningen igen. Där fick jag ligga och bli undersökt plus att jag inte fick äta någonting så jag fick dropp. Rickard hade åkt hem också när jag låg på 85'an, eftersom vi trodde att jag skulle få ligga kvar där tills dagen efter, då jag skulle få åka hem.
Efter en order från en av sköterskorna ringde jag till Rickard och sa att han skulle komma tillbaka.
På kvällen och natten fick jag två till stora blödningar och då började dom på allvar prata om kejsarsnitt och att jag skulle förbereda mig på det. Men efter den sista blödningen var det lugnt.
På söndagen hände det ingenting, förutom att jag var helt trött och orkade nästan ingenting. Då trodde vi också att vi skulle få åka hem dagen efter.
På måndag-morgonen, vid ungefär halv 5, började jag få sammandragningar och det kan jag ju inte säga var skönt. Olika doktorer och sköterskor kom in och undersökte och diskuterade och dom började väl mer och mer säga till oss att det blir nog ett snitt, och vid halv 10 tiden kom det in en doktor som sa att jag skulle snittas, om en halvtimme. Dagen innan trodde vi att vi skulle få åka hem och nu satt man där och hade en halvtimme på sig.

Inne i operationssalen fick jag hjälp med att först komma upp på bordet för att jag inte kunde gå själv, jag var helt darrig i hela kroppen och benen ville inte riktigt hänga med.
Fick sitta där när dom gav mig ryggbedövning och shit, vad den tog snabbt! Rätt som det var kunde jag ju inte ens flytta på benen!
Operationen tog väl ungefär 40 minuter eller något sådant och dom hade problem med att få ut henne så dom bökade och stånkade och tryckte in armbågar i revbenen på mig och jag tänkte att det här var det värsta jag har gjort i hela mitt liv. Jag krampade och skakade i armarna hela tiden, fick ont i bröstet och det kändes som att jag inte kunde andas. Spydde som en räv gjorde jag också efteråt, men jag hade ingenting att spy upp eftersom jag inte ätit på 3 dagar.
Jag tror att jag tyckte det var så jobbigt för att jag var så oförberedd, jag hade ju knappt fått in i min hjärna att jag hade en bebis i magen!
Dom sprang ut med henne på en gång, men jag började grina när dom sa att det var en flicka.
Efter ett tag öppnades dörren och jag hörde Rickard grina "det är en flicka", då tjurade jag ju inte ännu mer :P

När dom var klara körde dom upp mig till uppvaket, jag spydde hela vägen dit. Där fick jag ligga ett bra tag, sen åkte jag ner till avd. 69 där vi ligger nu!


Skriver väl mer när jag kommit på att det är en massa jag har missat :P

Första bilden på mamma och Junie.



2470 gram
47cm

Mammas och pappas lilla tös.

/Rickard

Nu är vi hemma igen, både jag och Rickard. Så skönt att vara hemma, slippa titta på rickard så fort han rör sig, ifall han skulle få något anfall och jag ska trycka på knappen. Och skönt för Rickard att slippa alla tusen sladdar och nålar. Och skönt att han äntligen fick duscha.
Det tar ungefär 1½ timme att åka till uppsala, tillräckligt långt för att man ska känna sig helt slut i kroppen.
Glömde kameran hemma också, annars skulle ni fått se hur snygg han var med kablar från huvudet + nätmössa!

Allt gick bra i alla fall, han hade fått 4 anfall igår morse, när han sov och så fick han ungefär 4 stycken när jag var där igår, så då fick jag trycka på larmknappen.
Plus att larmet gick automatiskt 2 gånger idag så det sprang in en massa sköterskor och vi fattade ingenting, hähä.

Nej, nu kallar soffan!

Nu har jag varit på infoträffen om föräldrarpenning på försäkringskassan. Blev inte så mycket klokare så jag har bokat ett privat möte med dom imorgon halv 9. Efter det ska jag åka till uppsala till min älskling och stannar kvar tills han får åka hem. Får se om det blir på fredag eller om det blir på måndag. Inte ett enda anfall har han fått hittills men ikväll skulle dom sänka medicinen så då hoppas jag att han får ett gäng anfall. Det är nog den enda gången jag har önskat att han får anfall, helt sjukt.

Fotade kusin Johanna innan hon skulle på sin studentbal!

Rickard har inte fått ett enda anfall än... såklart! Kommer säkert inte få ett enda på hela veckan.

Jag är nu hemkommen från stan, åkte först in till spec. mvc och gjorde både ett vanligt UL och ett VUL. Och hon såg TVÅ moderkakor, som låg för långt ner.
Hon sa också att jag skulle ställa in mig på ett kejsarsnitt, så då får jag nog ploppa bebis om redan 6 veckor!
Ska tillbaka den 24 juni, om 3 veckor igen, blir nog lite mer bestämt då. Hon trodde i alla fall inte att moderkakan skulle flytta upp sig.
Bebisen hade växt som en tok därinne också, skulle väga 1900 gram men vägde 2300, haha, så då kommer vi få en liten tjockis!

Imorse fick Rickard ett samtal, ett bra samtal från akademiska i uppsala! Dom sa att dom hade fått en avbokning och frågade om han kunde komma dit idag för att bli inlagd med elektroder på huvudet i en vecka. Äntligen! Så vi stressade oss dit, jag och älsklingen. Solen gassade hela vägen och AC'n fungerade inte, en riktig höjdare!

När vi kom dit i alla fall fick han mat, sen fick han ett rum med säng, dator, handfat, tv och massa pussel. Och 2 kameror, så nu kan han leka att han är i ett "big brother"-rum. Efter det kom det doktor efter doktor och gjorde massa undersökningar, samt satte emla-salva i huvudet på han. Sen fick vi gå ner två trappor där en läkare satte nålar med små trådar innuti på Rickards huvud, sen drogs nålarna bort och trådarna limmades fast, sen satte dom dit kablar på dom där trådarna. Så 23 stycken kablar från huvudet/pannan och 2 stycken kablar från varje kind går till en dator som ska visa när han får anfall och registrera dom.
Han får inte lämna rummet mer än för att gå på toa. Och han får inte duscha så länge han har dom där grejerna på huvudet.

Jag hoppas jag får komma och hämta honom på fredag, hur ska jag kunna sova helt själv i vår stora säng?